En tur till graven

I måndags åkte jag till Hallstahammar till graven. Pappa, farmor och farfar ligger tillsammans i en grav ♥
Det är längesedan pappa och farmor gick bort och jag har inte varit många gånger vid graven. Jag tycker det är riktigt jobbigt. Nu kände jag att jag var tvungen att åka. Jag måste på något sätt tillåta mig själv att sörja. En stor del av mitt hjärta dog när de två dog och det kommer aldrig att bli helt igen. 
Känns jobbigt att inte ha någon att prata med, någon som faktiskt förstår.
 
Tårarna började i alla fall rinna långt innan jag kom fram. Jag satt i bilen säkert en halvtimme timme innan jag ens gick upp till graven. När jag väl gick upp så kunde jag inte gå fram till gravstenen utan satte mig på en parkbänk. Satt där väldigt länge innan jag gick fram till graven. Det liksom knöt sig i bröstkorgen och jag fick svårt att andas. Denna ångest är inte rolig. Men jag kände ändå att det var skönt att vara där, ensam.
 
Jag åkte tillbaka i tisdags och planterade blommor. Då gick det bättre. Kanske för att jag hade något att göra som tog bort fokus från sorgen som jag känner. 
 
Jag saknar er varje dag och tänker på er varje dag ♥♥♥
Känslor - saknad