Det är jobbigt nu

Jag vet inte hur många inlägg jag har skrivit de senaste månaderna och sedan raderat dem. Jag vet inte heller hur många inlägg jag har skrivit och sparat utan att publicerat dem. Ändå skönt att skriva även om inläggen sedan raderas.
 
Tisdag idag och jag har nu min lediga period vilket känns skönt. Jag är så trött hela tiden, spelar ingen roll hur mycket jag sover. Jag sover iofs väldigt dåligt just nu och har gjort ett bra tag tillbaka. Gillar inte nätterna. 
För många tankar och drömmar. Tankar som jag inte vill ha. Tankar som är för jobbiga att prata om. Borde prata om dem, men jag kan inte. Det går inte. Får bara en jävla jobbig ångest av allting. Önskar bara att allt kunde försvinna från mitt huvud. Känns som att jag just nu hela tiden blir påmind om saker och ting. Det får mig att känna mig helt jävla värdelös och betydelselös. Överflödig helt enkelt.
Den här gnagande känslan av att något kanske har hänt eller händer är så sjukt jävla jobbig och jag går sönder inombords av den. Jag måste få bort den på något vis, men jag vet inte hur.
Hur många tårar kan en människa ha egentligen, mina borde vara slut för längesedan.
En dag kanske det känns lättare, vilket jag hoppas.
Får börja med att ta tag i mig själv och göra saker som får mig att må bra. När jag orkar börja umgås med människor som får mig att må bra. Just nu vill jag inte träffa människor, orkar inte. Jag vill inte heller prata i telefon. Tycker det är väldigt jobbigt att prata i telefon just nu.
 

En vacker dag kanske...

Tankarna som jag haft ett tag nu vill inte gå över. Hela tiden finns de där. I söndags natt och inatt mer än vanligt.
Hatar att tänka och känna som jag gör. Jag måste göra något för att det ska gå över.. men frågan är om det kommer gå över. Känns inte så. Varför gör man som man gör? Varför känner man som man känner? Varför tänker man som man tänker? Ensamhet..
Lovade mig själv för flera år sedan att inte tänka på eller dra upp det som varit eftersom jag gjorde valet att fortsätta. Men det är svårt att låta bli när vissa saker kommer fram.
De jävla tårarna vill bara rinna och det är fruktansvärt jobbigt! Vill bara vara ifred och slippa träffa människor. En vacker dag kanske det går över..det är vad jag hoppas på i alla fall. Eller så kommer kollapsen som ett brev på posten. Känner att det är jävligt nära nu.
 
I söndags hade vi kalas för Elias som fyllde år i måndags. Ångest som vanligt över att behöva vistas i samma rum som människor som ger mig negativ energi och som jag blir irriterad över att bara se och som jag faktiskt inte tycker om. Det ger mig också ångest, att jag känner som jag gör. Jobbigt att behöva känna så i mitt egna hem. Jobbiga tider nu, fruktansvärt jobbiga tider. 
 
Julen står för dörren och med den även den jävla ångesten. Tycker speciellt att mina barn förtjänar en fin jul med nära och kära och glada miner. Hur ska jag hitta den sanna glädjen när jag känner och tänker som jag gör. På något sätt ska jag göra det, för jag förtjänar fan att vara glad och må bra och mina barn förtjänar en mamma som mår bra och är glad.
 
 
En vacker dag..som gärna får komma väldigt snart.
 
Känslor

Tankar..

Även denna natt blev jobbig med många tårar och tankar som jag önskar att jag inte hade. 
Har ingen bra magkänsla om saker och ting. Vill inte känna och tänka som jag gör. 
Jag hoppas att det kommer gå över annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag tänker i alla fall inte ha det såhär.
När man gör saker och ting så finns det ju alltid en anledning.
 
Hur ska jag få in positiva tankar i mitt huvud igen?! Vill bara vara i fred och inte umgås med någon.